Elsies svåra år

Just då Maud reste sig upp, för att gå till morgonbönen, kom Britta Strandberg, en liten, rätt nätt flicka, förtroligt fram till henne och tog henne under armen.

— Ä, hör du, du kan väl vara bussig och säja, vad ni två grälade om. Elsie var ju så arg, att hon nästan sprakade gnistor, sade Britta inställsamt.

— Du får se på kemin, sade Maud än en gång.

Första ringen satt i spänning hela morgonbönen och när den äntligen var slut, tittade de nyfiket på Elsie. Hon kastade stolt huvudet bakåt och såg obeskrivligt rolig ut. Maud ignorerade hon fullkomligt.