Kanske i morgon

"Då var det nånting som brast inom Leni. Det gick så fort att hon inte hann tänka efter, inte hann känna förändringen, signalen från hjärnan. Den ena sekunden tryckte hon flickan ömt intill sig, den andra höll hon ut henne från sin kropp på raka armar, i ett hårt grepp runt hennes mage, och ruskade henne så kraftigt att det lilla runda, närapå skalliga huvudet vickade fram och tillbaka."Leni hade hoppats och trott att genom att bli mamma skulle hon äntligen bli vuxen. Att hon skulle bli självklar, lugn, orädd - som andra mödrar. Trygg, osjälvisk, ansvarsfull. Men så är hon inte. Och Gud svarar inte på hennes böner.Hennes liv som småbarnsmamma börjar likna allt mer en mardröm. Hur står andra ut? Och vad är det med henne, som inte står ut?-