Riggad spelplan

Frank är inte som andra.

Trygg med samma. Rutiner. Ser mönster och avvikelser.

Tycker inte om människor. Förstår sig inte på människor.

Umgås varje vecka med Eleanor, varje Torsdag. Då vankas det film och musik. Utan

undantag.

Men Frank har också en längtan. Efter något mer. Något annat. För det borde väl finnas mer

i livet än att vakna, gå till jobbet, komma hem, sova, upprepa? Men det är klart, skulle det

finnas så är det nog inte för honom.

Rutinerna ställs snart på ända. En begäran av en tillfällig resurs till en stor

samarbetsoperation gör att Frank blir utlånad från polisen till ett tillfälligt uppdrag. Samtidigt

börjar det något annat smyga sig in i Franks liv. Kan det bli kärlek? Men, barn? Hon vill ha

barn. Vill Frank ha barn? Bli pappa, torka kräk och bajs. Snubbla över utspridda leksaker

och trampa på små legobitar? Kan en relation verkligen utveckla sig, även om den börjar

mitt i en potentiell spionhärva? Och hur mycket kan livet förändras på några veckor? Är det

verkligen rimligt att vara så paranoid och tro att bitarna av det pussel som smyger förbi är del av en

statskupp där Sveriges samlade spetsförmågor går bet?