Katakomber - en roman om oss själva

Detta är en bok om livet och döden, ingen av oss kommer undan varken det ena eller det andra.
Året är 1654 i Barcelona, Andreu Ferrero är livrädd för att förlora allt det viktiga i livet på grund av en skadelysten chef. Smygande inser han att han håller på att bli utmanövrerad på arbetsplatsen och ännu värre, även i privatlivet. Sofia Verges, hon som av många kallas den omöjliga, går omkring och är feminist utan att veta om det för det ordet var ännu inte uppfunnet vid den tiden. Hon drabbas också, någon vill dem illa.
I en annan tid och på en annan plats finns Johanna Roth som är livrädd för att stadsvakterna ska ta henne för att hon tigger på gatorna. I 1780-talets Göteborg betyder det raka vägen till spinnhuset och en sak är säker, det är bättre att försörja sig som hora än att gå omkring i älggrå klänning med utsträckt hand och böjd nacke.
I båda städerna fattas beslut av andra som för alltid kommer att förändra historien för dessa människor. Om det är fattat av samhället eller av avundsjuka personer spelar ingen roll, var vi än befinner oss i tid och rum kan ett litet beslut få ödesdigra konsekvenser. Berättelsen knyts ihop på ett makabert sätt i ett nutida Paris.
Ljud från förr har ett eko i nuet.

Katakomber – en roman om oss själva är en färgstark berättelse som tar med läsaren på en resa ner i historien i de båda städerna, en resa där vi får tillfälle att krypa in i det mänskliga psyket och se hur vi behandlar varandra i allas vår strävan att bli lyckliga. Det är även en berättelse om hur det är att vara människa idag, den eviga kampen om vad som är skyldigheter för vissa och självklara rättigheter för andra. Man skulle kunna säga att det är en samtidsroman i historisk förpackning.