För lite

"Ännu ljöd i hans öron den lätta smällen, då
han försiktigt tryckte dörren i lås bakom sig. På
avsatsen nedanför stannade han och inandades
trappuppgångens unkna luft. Trots sin instängdhet
betydde den en lättnad efter luften där inne i
våningen. Ett ögonblick stod han stilla och grubb-
lade över atmosfären i sitt hem. ”Den är hung-
rig”, sade han till sig själv. ”Fast inte efter bröd.
Inte bara och inte mest efter bröd. Den är hung-
rig på ett annat, otäckare och grymmare sätt, som
förgiftar ens liv.”

Så inleds Karin Boyes roman För lite från 1936.