Fiskarens garn

I just den här boken, sa han, kan man läsa om mutationer också, vet du vad en mutation är då?Malva nickade. Det är när en människa blir konstig, sa hon.Gösta tittade på flickan en lång stund utan att säga någonting. Sedan höll han fram sin stympade skälvande näve. Det här är en mutation, sa han. En förlustmutation heter det.Jaha, sa flickan och svalde.

”Fiskarens garn” handlar om livsviktiga ting – om vatten och om korrespondens. Och om Gösta Blombeck på Stengölparen, som har för lite av båda. Regnvattnet i skrevorna och i tunnan är slut och andra människor har han inte mycket samröre med.

I Göstas stuga har tiden stannat. Uggleböckerna i kammaren och batteriradion i köket är det enda som vittnar om världen utanför hans ö.

Hans ö är en värld i sig.

Han liknar det landskap och de erfarenheter som format honom; han är karg och svår.

Det är fiskarna, fåglarna och katten som håller Göstas känsloliv igång. Samt Alvar, grannen som köper upp Göstas fisk och förser honom med dricksvatten – tills han får sommargäster. När sondottern Malva, hennes mamma och en som heter Gärd flyttar in hos Alvar förändras allting.

”Fiskarens garn” är en tragedi, ett mysterium och en saga. Det är en klassisk svensk roman, berättad med stor språklig energi om lust, liv och död på några öar i skärgården. Verben spritter som nyfångad fisk, en gammal harv borde flyttas och i djupet rör sig den silverglänsande sillkungen.