David Hume : humanisten och skeptikern

David Hume (1711–1776) är en av upplysningens främsta filosofer och klassisk skeptiker. Han kritiserade med tidens moderna vetenskap som grund fördomar och mystifikationer.

Hume föddes och dog i Edinburgh som var ett mer betydande intellektuellt centrum än det mer konservativa London. Han tillbringade åtskillig tid bland upplysningsfilosofer i Frankrike och beundrades i de litterära salongerna i Paris.

Hume undersökte erfarenhetskunskapens villkor och särskilt hur vi tänker i termer av orsaker och verkningar. Han var en betydande moralfilosof som överraskade genom att betona känslornas roll. Moral och därmed också politik följer inte enbart av fakta utan måste grundas på värderingar. En av Humes bästa skotska vänner var Adam Smith som var både ekonom och professor i moralfilosofi. De menade båda att ekonomisk frihet bör förenas med en moralisk samhällsuppfattning.

Hume blev känd som kritiker av religion och kyrka och förföljdes av teologer. De lyckades stoppa den kanske främste engelskspråkige filosofen genom tiderna från att få en akademisk tjänst i sin hemstad. Alla Humes idéer, från kunskapsteori till moral och religion, är aktuella och kontroversiella än idag.

Gunnar Fredriksson har skrivit en rad böcker om filosofi och idéhistoria, till exempel Det politiska språket och 20 filosofer. Därtill kommer biografier som I Joseph Conrads farvatten, Bertrand Russell – en intellektuell i politiken, Wittgenstein, Schopenhauer och Spinoza.

Ett genomgående tema är upplysning och anti-upplysning, en ständig dialektik från de gamla grekerna till vår tids ideologiska kontroverser.