Åtr‪å‬

En kväll när vi satt i min soffa och pratade om våra liv, sträckte han ut handen mot mig och drog mig till sig.Äntligen, tänkte jag med en blandning av förväntan och skräck. Hela min varelse höll andan. Han ledde mig till sovrummet, till min säng. – Som ett lamm till slakten, tänkte jag. Jag har tänkt det förr men det här var första gången efter femtio. Vi lade oss ovanpå sängen, mitt huvud på hans arm.

Berättelsens jag hyr en stuga i skärgården över sommaren. På ön träffar hon en man som bor där tillsammans med sina tre barn. Han är yngre än hon, trettiosju någonting, kanske trettioåtta? Själv är hon fyrtionio då, och vet vad som gäller för kvinnor i den åldern. Något initiativ tänker hon inte ta, inte hon, det spelar ingen roll att han attraherar henne från första stund. Så hon väntar.Klarsynt och med humor skriver Bodil Malmsten en berättelse om en persons påträngande åtrå, om en annan persons totala avsaknad av den, och om den förvirring som kan uppstå i glappet däremellan.