Eterns omfamning

Hon var ljus. Han var skugga. De var aldrig avsedda att vara fiender.

Sodon är mörkrets hälft av Etern, och i tusentals år har han målats som skurken i andras berättelser. De kallar honom ond. De säger att han korrumperar allt han rör vid. De viskar att han är monstret som lurar i deras mardrömmar — redo att stjäla deras dyrbara prinsessa och dra henne ned i evig mörker.

De har fel om allt.

Gudarna tror att de kan tvinga Etern att återförenas på deras villkor: med Sodon utplånad och Avani böjd efter deras vilja. De är på väg att få lära sig vad som händer när man driver en skuggvarelse, som inte har något kvar att förlora, in i ett hörn.

Avani väckte mörkret inom honom. Nu omfamnar han det — för att rädda dem båda.

Det som alltid skildrats som fiendeskap visar sig vara något djupare och mer skrämmande än någon av dem vågat erkänna. Ljus och skugga, öde och val — och en strid som avgör om världen formas av gudarnas herravälde eller av deras förbund.