Den svenske indianen

Kalle tänkte på Anders ord, och han sade till sig själv, att han aldrig skulle glömma dem. Om man handlade rättvist här i världen, skulle man få god jakt. Så var det bestämt i naturens stora hushållning. Man skulle inte döda i onödan utan endast vad man behövde. Och man skulle vara rättskaffens.



Han tänkte också på en annan sak. Nu var det avgjort, att han skulle resa till Amerika. Även om han måste resa ensam, skulle han ge sig i väg. Den som klarat gesällproven som skogman skulle nog kunna ta sig fram i världen. Han kramade bockhornet han hade i handen och tänkte, att nu var det slut med barndomen och vallpojkstiden. Nu skulle han ut i världen och söka sina egna fiskeplatser och uttervatten, och någonstans skulle han träffa sin far.