Kom igen, Tomas

Det var alltså här det hände, sa Anita. "Vad gör vi nu?" "Ser oss omkring", svarade jag allvarligt och klev ur bilen. Jag gick fram och tillbaka i regnet. Plötsligt fick jag syn på ett hopknycklat papper. Jag vecklade upp det. Den blå skriften började redan flyta ut. Hade vi kommit senare skulle texten ha varit oläslig. Här var beviset på att Tomas var oskyldig.