Jacki prövas

En eftermiddag, då ingenjör Lemoun tog sin vanliga promenad ned till hamnen satt Jacki på farstubron och kisade mot solen, som sken från en blå, molnfri himmel. Hon tyckte just då, att hon hade så stora bekymmer, att hon inte kunde njuta riktigt av den vackra sommardagen. Det var som om bekymren stängt in henne i ett dammigt glasskåp, tyckte hon. Genom glasskåpet kunde hon se, att himlen var blå, och att gullvivorna lyste i gräsmattorna, men glasväggen hindrade henne att känna solens värme och blommornas doft. Hennes bekymmer var många. Pappa hade jämt ont om pengar, hennes skor var rysliga, och klänningarna började bli nötta och för korta. Varför hade hon förresten blivit kristnad till Jacqueline? Det namnet passade henne inte alls. Det var alldeles för poetiskt för henne.