Blod vid gryningen

Rosalie är död. Dark Ink Tattoo är mitt. Och mannen jag förvandlade till vampyr för att rädda hans liv gick just ut genom dörren.

Jack: Jag dödade min härskarinna och vaknade bredvid en död man som jag ber till Gud kommer förlåta mig för vad jag gjort. Paco bad inte om att bli förvandlad. Och jag hade ingen tid att fråga. Nu är han en nyfödd vampyr med en hunger han inte kan kontrollera — och sekunden han kan stå på benen är han borta.

Jag brukade bara vara en tatuerare med huggtänder. Nu är jag en Mästare som inte har en aning om vad jag gör. Rivaliserande vampyrer cirklar redan, min blodsslav försöker antingen förföra mig eller hugga mig, och det enda som är värre än att vara ägd är att vara den som äger.

Luna: Jag har tillbringat hela mitt liv med att kämpa mig mot odödlighet. Varje vampyr jag tjänat har varit ett steg på vägen — och Jack ska vara mitt sista. Ett bett, och jag blir äntligen det jag var född att vara.

Men han vägrar. Han vägrar mata sig på mig, vägrar göra anspråk på mig, vägrar ens se på mig. Och klockan på mitt dödliga liv tickar snabbare än han vet.

Om han inte ger mig det jag vill ha, tar jag det från någon som gör det.

För läsare av J.R. Wards Black Dagger Brotherhood och Ali Hazelwoods Bride — med Sons of Anarchys råhet.

Troper: monsterromans • paranormal romans • vampyrromans • varulvsromans • mc-gäng • ny perspektivkaraktär • moraliskt grå hjälte • bisexuell manlig huvudperson • skapad familj • vampyrpolitik • M/M-romans • dubbelt perspektiv