Barnmorskan i East End

Som ung nyutexaminerad barnmorska kom Jennifer Worth på 1950-talet till ett nunnekloster i Docklands i Londons East End, ett område som på den tiden mestadels beboddes av mycket stora och fattiga familjer. Preventivmedel var i princip okänt, husen var trånga och slitna och nästan alla saknade rinnande vatten och inomhustoalett. Det kryllade av barn och ohyra.


Särskilt för kvinnorna var livet svårt. Medan deras män arbetade nere i hamnen fylldes dagarna av smutstvätt, matlagning, uppfostring och barnafödande. När det var dags för ännu en mun att mätta skickade man bud till nunneklostret och en barnmorska skyndade ut på cykel. Förlossningarna skedde under mycket enkla förhållanden i det svaga skenet av en lampa som när som helst kunde slockna.


För Jennifer, som kom från en skyddad medelklassfamilj, blev det ett chockartat möte med fattiga människors livsvillkor. Hon förfasades över smutsen, stanken, den ofta obefintliga personliga hygienen och de enorma barnhorderna. Men som barnmorska kom hon människorna i området nära och hon lärde sig att älska och beundra den livsvilja, värme, kärlek och underbara humor som trots allt frodades i misären.


I boken berättar Jennifer bland annat om Conchita från Spanien som födde 25 barn och inte talade ett ord engelska, om Mary från Irland som var bara 14 år gammal när hon drogs in i prostitution och födde ett barn som kyrkan tog ifrån henne - hon blev galen av sorg - och om Chummy, Jennifers storvuxna och klumpiga kollega som välte allt och alla i sin omgivning men som hade ett aldrig sviktande gott humör.


JENNIFER WORTH (1935-2011) arbetade under 20 år som barnmorska och sjuksköterska i Londons fattigaste delar. Senare kom hon att ägna sig åt musik. Hennes memoarer, Barnmorskan i East End(Call the Midwife), har rönt mycket stor uppskattning både som bok och tv-serie.