Kalabaliken i Bender

En februaridag 1713 tog ett märkligt kapitel i den svenska historien slut. Karl XII och hans soldater hade förskansat sig i ett befäst läger utanför den då turkiska staden Bender. Utanför vallarna gjorde 10 000 turkar och tartarer sig redo för att storma svenskarna. Episoden har gått till historien som kalabaliken i Bender.

Efter nederlaget vid Poltava 1709 såg situationen mörk ut för den tidigare obesegrade karolinska krigsmaskinen. August II och tsar Peter I hotade Polen och de återsåtende svenska östersjöprovinserna, och Danmark rustade för nytt krig. Ledda av Karl XII flydde 1500 ärrade veteraner söderut, mot Turkiet. Resten av den en gång så stora armén hade dött på slagfältet eller gått i rysk fångenskap.

När denna arméspillra hamnade vid den turkiska utposten Bender tog den svenske kungen åter upp sin kamp mot fienden – nu med diplomatin som främsta vapen. Karl XII försökte nämligen förmå sultanen att gå i krig mot Ryssland. Tillsammans skulle de besegra den ryske tsarens arméer.

Med liv och lust beskriver Kalabaliken i Bender karolinernas farofyllda flykt undan sina ryska förföljare, tiden i Turkiet och det fatala misslyckandet vid Bender 1713. Det är en berättelse om uppgång och fall, förtvivlad flykt, sjukdom och död, men också historien om den karolinske soldatens – och Karl XII:s – sanna natur.