Kall Sömn (Cold Sleep‪)‬

Jättebra och lite annorlunda än de SF jag har läst hittills. Jag hoppas verkligen att det blir en fortsättning.

Först och främst; Kall Sömn saknar slut. Novellen slutar helt plötsligt, som om författaren inte orkade skriva mer utan var mer intresserad av att ge ut boken på iBooks.

Jag vill inte vara för kritisk vad gäller språket, eftersom författaren gissningsvis är i yngre tonåren. Nivån på stavning och meningsuppbyggnad är mellanstadie, möjligtvis högstadie om författaren inte varit med på svensklektionerna.

Språket är något man kan träna upp, så det spelar inte så stor roll. Viktigare är själva berättandet. Kall Sömn består till större delen av dialog. De beskrivningar som finns är tekniska sådana, och de pekar på att författaren är teknikintresserad men istället för att fantisera ihop cool teknik har han bara tagit dagens teknik och ökat specifikationerna med massor (boken utspelar sig 300 år in i framtiden och datorer använder fortfarande processorer som mäts i GHz?).

Historien hade blivit mycket bättre om författaren berättat mer om personer, scener och så vidare. Tyvärr finns inget sådant i Kall Sömn. Ingenting. Det enda vi får reda på om huvudpersonen är att han saknar en arm. De övriga karaktärerna beskrivs inte alls. Samma sak med platser, saker och annat. Det är som om huvudpersonen saknar alla sina sinnen.

Jag ger boken en 2:a i betyg, även om kvaliteten är en 1:a, för att jag utgår från att författaren än i yngre tonåren och jag vill med min kritik inte få honom att sluta skriva.

Om Kall Sömn däremot är skriven av en vuxen man - lägg ner och byt hobby.

Läs! Kom ihåg att meddela författaren att du vill ha mer så vi får en fortsättning!