Svart flicka, vit flicka

Det är femton år sedan Minette Swift dog – dagen då hon fyllde nitton år, den 11 april 1975. Det var ingen naturlig död, och ingen stilla död. Varje dag sedan dess har jag tänkt på Minette och hennes ångest de där sista minuterna, för jag var den som kunnat rädda henne, och jag gjorde det inte. Och det vet ingen.Genna Meade och Minette Swift är rumskamrater på Schuyler College. Genna är ättling till grundaren av detta prestigefyllda college och dotter till en radikal ”hippieadvokat”, känd för att ha försvarat revolutionära Vietnamdemonstranter. Hon har under hela sin uppväxt matats med liberala plattityder, avskyr privilegier och är stormförtjust över att få möta den djupt religiösa dottern till en svart pastor. Men den välmenande vita flickans försök att komma den svarta flickan inpå livet är förgäves. Minette visar sig vara snarstucken och självupptagen. Snart blir hon föremål för försåtliga trakasserier som så småningom övergår i rasistiska hot. Men Gennas tillgivenhet gränsar till besatthet, hon söker hos Minette den värme och kärlek som saknas i hennes egen privilegierade överklassfamilj, och hon blir Minettes enda ”vän” och vill till varje pris skydda henne. Så börjar Genna misstänka att allt inte är som det förefaller vad gäller Minettes utsatthet...Med kuslig förmåga kryper Oates under skinnet på unga flickor och ger oss en smärtsam, förtätad skildring av hur ras och klass kan forma, och även förstöra, enskilda individer. Svart flicka, vit flicka blir ett dubbelt porträtt av svart och vitt, av lögn och sanning, av rasmotsättningar och hyckleri, av demokrati och mänskliga rättigheter i Amerika under de krisår som följde på Vietnamkriget.