Gubbsjuka

Sommaren 2002 fyller Jan Myrdal 75 år. Han börjar få ont om tid. Framtiden ligger redan bakom honom som en avlagd ryggsäck. Han lider av gubbsjuka. Men det är inte den vanliga gubbsjukan som är Jan Myrdals problem. Han dräglar inte efter småflickor, och inte heller skrämmer honom impotensen. Han har ont om tid för att hinna bli klar med den livsuppgift som han ställde sig för drygt ett halvsekel sedan. Det börjar bli ont om tid för att föra samtalen med vännerna till punkt.

Men Jan Myrdal har inte bara ont om tid. Han har också ont i tiden. Det är en ond tid när gubbarna blir eländiga eftersom de görs värdelösa, när välfärdssystemen avskaffas och de fattiga ute i världen bombas till lydnad. Som ingen annan svensk författare knyter Jan Myrdal ihop det privata med det allmänna, visar hur demens och långvårdselände, sviktande kroppsfunktioner och moderna ättestupor hänger ihop. Att ålderdomen – också den privata – inte är en biologisk fråga utan en samhällelig.