Rokaden

För ett antal år sedan, egentligen rätt många, var jag bosatt i Höganäs, staden som Gud glömde, den kallas så i intellektuell folkmun. En granne som ingick i ett kamratligt golfgäng frekventerade vintertid, en gång i veckan i det kommunala badhuset. Denne övertalade mig att göra gemensam sak. Umgänget i bastun visade sig vara höjdpunkten i detta samkväm, det var på så sätt jag kom i kontakt med dåvarande ägaren till Kapitalvarucenter. Under en av dessa svettiga sittningar berättade han att han i sin ungdom varit anställd i baren på Gyllene Freden i Stockholm. Enkel matematik gjorde att någon av oss undrade, det kan ha varit jag, faktiskt minns jag inte. Hade han stött på honom? Jo visst hade han det. Han berättade att han allt emellanåt försträckte Taube små lån som han efter några dagar alltid fick tillbaka dubbelt upp. Jag minns att jag studerade den här småväxte, tjocke, tunnhårige mannen och försökte föreställa mig hur han såg ut då, bakom baren på Gyllene Freden. Många år senare besökte jag själv den medeltida lokalen men kunde inte upptäcka någon bar.